Känns som om det kommer rinna över som att jag inte längre kan hålla hårt om tårarna som vill spruta , slingra sig ur mitt hårda grepp, med järnhand stry jag känslorna in i ett rök moln, medans jag ser den kalla gravstenen och känner att det som en gång var ett hårt grepp släpps för en hundradel, och ögonen fylls med genomskinliga tårar, då jag sedan kramar om igen precis innan det skulle synas att jag hade tänkt att visa en känsla som kanske inte är tillåten, en känsla som inte får visas, svaghet, styrka, glädje, sorg jag vill inte visa mig stark i ett svagt läge, jag vill inte visa glädje när jag kkänner sorg, men jag har inget val mitt hjärta stannar upp, för att det smärtat för djupt in, det snörps åt och känner att ådrorna i min arm färgas blått, och när de buktar utåt och visar sig igenom min vita hud, börjar hjärtat slå igen, det känns som en förgiftning, som sprider sig i kroppen när syret når ut i kroppens alla delar, jag ser din handstil känner igen den väl.. ser ängeln under alla blommorna som familj vänner och syster bror mamma pappa har lagt vid din grav, jag ser deras smärta jag känner vad dom känner, men får inte visa, vågar inte visa, ett år har gått så snabbt, och jag får flaschbacks av olycksplaten och när jag såg alla vrak delar hittade din grejer vid dikes kanten, satt där du dog....såg var du låg.. jag känner alla smärta men håller hårt i min heder, håller hårt på det som är fel, jag borde gråta.
du lämmnade oss ungifär då jag föddes.. förra årets födelsedag var inte kul, du dog två veckor innan min 19 års dag:( du begravdes 6 dagar efter min födelsedag du kommr aldrig glömmas... min älskade kusin, vi syns i himmelen, någon dag, när vi alla är änglar.
what dosent kill you makes you stronger...