Ja, ne, jag vet inte vad jag känner inför detta, '
det kommer som en chock för mig,
jag känner bara att hela huvudet ligger som en gytje pöl fylld med tjära och tuggumi och annat kletigt,
jag vill pressa fram tårarna för att uttrycka mig jag vill skrika högt så ingen hör,
jag vet inte vad jag ska tänka eller inte tänka jag vill veta redan nu kan man inte bara få ett svar JA eller NEJ
så vet man sen... man vet vad som kommer hända eller säg bara om det är posetivt eller negativt
måste livet vara så himla komplicerat, kan det inte bara vara enkelt....
tänk vad enkelt livet kunde vara hur allt bara skulle komma, typ jobb ansökningar skulle man få svar på direkt ja eller nej, eller kom tillbaka____?? eller kärlek ja eller nej eller kan du vänta....
eller vad som hälst måste livet alltid vara så komplicerat,
kan inte alla bara veta vad dom vill ge, vad dom tycker,
säga vad dom känner direkt så man slipper vänta jag hatar orden, kanske, om, och varför....
det är orförklarligt dumma ord och jag tycker dom bör tas bort ifrån svenska språket, och även hitta på ett nytt ord för "jag älskar dig" för det är överanvänt, jag vill ha ett ord som betyder mer, något som verkligen beskriver, jag vill kunna säga det ordet till den person som håller mitt hjärta närmare än sitt eget, och som vårdar det med hela sitt liv, som aldrig kommer göra sönder det, och alltid lagar det om någon annan får det att brista, den som alltid finns där trogen och säker,  den som stöttar tar emot och ger så mycket som jag ger tillbaka , men ne, så lätt är det inte, varför kan ingen vilja det jag vill, varför kan ingen känna det jag känner, vem kan man lita på vem kan man inte lite på, ska man lyssna på vad alla säger eller ska man följa sin instingt eller magkänslan eller bara hjärtat?  eller ska man bara helt enkelt skita i allt och hoppas på att det löser sig jag funderar starkt på det sista alternativet.
Imorgon så ska jag träffa mitt ex med som jag inte träffat på ett år
känns himla dummt efter att jag totalt ignorerat hennes existans det senaste året,
helt omedvetet dess utom...
hemma hos henne film, fan hur ska detta sluta,
men något jag är lycklig över är att jag träffade min barndomskompis johanna
som jag inte träffat på 10 år idag och vi har umgåtts i fem timmar idag och bara tagit ikapp våra liv och vi har klickat direkt hon är så söt lilla johanna hon är en bra tjej....
hoppas bara att allt löser sig med allt:)
sen håller jag få med alla fucking komvux papper som jag inte fattar ett piss av.....
men men jag behöver ett geni känner jag..
måste även näma att jag inte fattar ett piss av vad som hände i helgen allt är förvirrande och vet inte vad jag ska känna eller tycka lika bra att ge upp kanske jag kommer aldrig komma underfund med det ändå.....


nice förrvirrad tuggumi känsla till dag och it keeps getting better......